Ibland tror du att du tappat bort dig själv.
Att något i dig slocknat.
Att du inte längre känner det du brukade känna.
Men glöden dör inte.
Den bara täcks av lager.
Och när du börjar lyssna igen märker du att den fortfarande brinner precis där du lämnade den.
En av de största lögnerna vi bär på är att vi förlorat oss själva.
Som om vi vore något man kan tappa i en flyttlåda eller råka glömma kvar hos någon annan.
Men människor försvinner inte från sig själva.
De täcks bara.
Lager för lager.
Roller.
Ansvar.
Förväntningar.
Tystnader.
Besvikelser.
Gamla mönster som en gång var överlevnad men som nu blivit fängelse.
Timmar, dagar, år av att vara den version av dig som världen efterfrågar i stället för den du faktiskt är.
Det är lätt att tro att glöden slocknat.
Att den brunnit ut.
Att du inte längre har det där drivet, modet, livspulsen du minns att du en gång hade.
Särskilt när du är trött.
Särskilt när du är fylld av gamla krav.
Särskilt när livet går på autopilot.
Men glöd fungerar inte så.
Glöd är inte en låga.
Lågor behöver syre för att överleva.
Glöd kan överleva under aska i åratal.
Glöd är inte energi.
Glöd är minne.
Minne av riktning.
Minne av liv.
Minne av ett uttryck som var sant innan världen hann forma dig.
Många tror att de behöver starta om sitt liv.
Göra stora förändringar.
Bryta upp allt.
Men sanningen är mycket lugnare.
Du behöver inte förändra hela ditt liv.
Du behöver bara borsta bort askan.
Ett lager i taget.
En insikt i taget.
Ett litet ja till dig själv.
Ett enda andetag där du slutar låtsas.
För när du börjar lyssna igen märker du att glöden inte dog.
Den väntade.
Den låg där under allt du trodde var viktigare.
Och så fort du börjar röra dig i dess riktning blossar den upp som om den aldrig varit borta.
Det är därför du ibland får känslan av att något i dig vill ut.
Det är därför du blir yr när du läser sanningar som rör vid det innersta.
Det är därför du känner igen dig i texter som dessa.
Det är glöden som svarar.
För den känner igen sin egen röst.
Du tappade aldrig dig själv.
Du tappade bara kontakten.
Och kontakt går alltid att återställa.
En fråga att bära med dig:
Om du försiktigt borstade bort askan från ditt liv, vad är det första du tror skulle börja glöda igen.
